Våga!

Surfdag idag. Vågsurfing är egentligen aldrig något jag drömt om att lära mig, men när vågorna finns en halvtimma bort känns det dumt att inte prova. Det är svårt att inte känna sig levande av att spolas omkring av naturens krafter och jag hade aldrig kunnat föreställa mig den meditativa friheten i att följsamt höjas och sänkas i vattenmassorna i väntan på en fin våg. Dansa tango med havet liksom. Efter ett par timmars halvlyckade, men roliga försök till surfande och mycket guppande började halsen torka igen av saltvattnet och jag bestämde mig för att paddla in. Bara en sista våg, och precis på den vågen kom jag upp för första gången. Still havet under mina fötter, och även om det bara varade några få sekunder var det kanske min största naturupplevelse någonsin.