Officiell ursäkt

Från en lite svajjig start har nu Nya Zeeland svängt till att kandidera för bosättning. Jag skulle lätt kunna tänka mig att flytta hit mer eller mindre permanent om tillfälle gavs. Det är vansinnigt vackert, klimatet är behagligt, folk är hyvens och de dräller inte i klasar överallt, som i Kalifornien. Nya Zeeland är ungefär lika välbefolkat som Sverige per kvadratkilometer. Inte särskilt trångt alltså. Några reflektioner hittils:

* Det finns i realiteten inga hastighetsbegränsningar. Skyltarna säger oftast 100 km/h, men med tanke på hur krokigt och kuperat det är kör man alltid betydligt långsammare. Jag gillar deras sätt att uppmuntra sunt förnuft.

* De smaksätter det mesta med ingefära. De finns dussintals olika sorters läsk som smakar ingefära, kakor med smak av ingefära erbjuds på alla caféer. Idag drack jag öl med smak av ingefära.

* Folk är näst intill surrealistiskt trevliga och stolta. Man börjar osökt tänka på Spectre flera gånger om dagen. Kan det ha något med överkonsumtion av ingefära att göra? Nu träffar vi ju iofs mest folk som jobbar med service, men det känns ändå väldigt genuint. I Nelson fick vi t.ex. skjuts av en taxi som "ändå skulle åt samma håll".

* Det är en väldigt ung nation, men den känns ändå mer utvecklad än USA. Stora delar av USA är liksom byggda lite på fyllan. Som att man inte riktigt vet vad man håller på med, utan konsekvent arkitektur eller infrastruktur. Detta kan ja vara charmigt ibland, men allt som oftast är det bara hysteriskt fult. Nya Zeeland har liknande tendenser, men inte lika utbrett. Med sina brittiska rötter har de i alla fall försökt hålla sig till en viss stil, mer eller mindre framgångsrikt.

Har ni nåt wifi på det här stället?

Det är svårt att vakna på fel sida om man vaknar till det här.

En eftermiddagssurf i Taupo bay.

Går det inga vågor på havet får en stor sanddyn duga.

Vi kan konstatera att det är svårt att göra en bra hoppbild med självutlösare.