Tuesday, March 30, 2010

Reglerteknik som självhjälp

Jag ramlade över en trevlig bokhandel igår, och fastande bläddrandes i en sån här effektivitetsbok om hur man förenklar sin vardag. Jag gillar sådana böcker, även om de oftast bara innehåller strunt och självklarheter. Det slår mig hur dåligt skrivna den här typen av böcker är, oftast som en enda lång reklambilaga om den självgode författaren, och jag blev förstås sugen på att skriva en egen istället.

Så här kommer den - Dennis stora effektivitetsmanifest - en tjock rackare på nästan en hel sida, för närvarande bestående av två ovärderliga paragrafer:

§1 Integrera reglerteknik i din vardag
Detta är något jag lärt mig genom att koda fysikmotorer. För sisådär tio år var det populärt att göra fysikmotorer som löste varje problem exakt (Direkt LCP). Metoden är tidskrävande, komplicerad och opålitlig. Några år senare började någon istället använda en iterativ metod (Gauss Seidel), som var betydligt snabbare och mer pålitlig men inte lika exakt. Det visade sig dock att man kan mäta hur stort felet blev och kompensera för det, så i slutänden blir resultatet i princip detsamma. Idag använder alla denna metod. Detta kan man förstås applicera på mycket mer än bara fysik och programmering. Folk är besatta av att göra saker helt rätt. Att göra något helt rätt, jämfört med nästan rätt innebär ofta en enorm tidsskillnad. Sikta istället på 95% rätt, och kompensera för de felen som uppstod. Städning är ett bra exempel. Jag kan lägga två timmar på att skrubba varje kvadratmillimeter av golvet för att inte missa en fläck, eller jag kan lägga tio minuter på att göra det halvdant, och sedan lägga ytterligare tio minuter på att inspektera resultatet och skrubba mer där det inte blev rent. Matlagning är ett annat exempel. Istället för att mäta varje ingrediens exakt kan jag höfta lite, provsmaka och kompensera där det behövs.

§2 Fram för snabbare val
Om ett val inte är alldeles uppenbart betyder det oftast att båda alternativen är gångbara. Oftast är det bättre att välja snabbt än att välja rätt. Bör jag till exempel äta frukost idag? Jag är hungrig. Jag har frukost i kylen. Jag riskerar vara på dåligt humör resten av dagen om jag inte äter frukost. Det verkar som en bra deal. Valet är uppenbart. Bör jag äta youghurt eller smörgås? Youghurten är fruktig och syrligt uppfriskande, medan smörgåsen är fyllig och mättande. Valet är inte uppenbart. Jag kan kontemplera detta val, googla näringsvärden fram och tillbaka, läsa rekommendationer från kostexperter och ringa frukostkonsulter till den punkt där jag helt enkelt inte hinner äta frukost - eller jag kan välja endera alternativet och vara nöjd med det. Om jag nu valde den friska youghurten får jag kanske tillfälle att tillämpa §1 senare under förmiddagen. Genom att välja snabbare besparar jag även andra att vänta på mitt velande.

Vad är ditt bästa tips?

5 comments:

laserdavid said...

Mitt tips är "Fråga en kompis om tips eller hjälp".
Det är ganska relaterat till din första punkt, men min känsla är att om inte blandar in andra människor i ens projekt blir det väldigt lätt att man missar uppenbara lösningar. För att bygga vidare på din analogi, man skrubbar hela golvet i detalj med en tandborste när det finns en riktig skurmopp i garderoben.

Dennis Gustafsson said...

Bra poäng, jag slår en signal nästa gång golvet behöver skuras!

marxy said...

Att inte sortera strumpor.

marxy said...

att göra slut med vänner som upptar ens tid samtidigt som umgänget känns mer plågsamt än givande/kul/whateva

Anders Frick said...

Exempel på implementation i min vardag är när jag är på okänt ställe, men vet ungefär vart jag ska (eller tvärtom), ser till att ta mig åt ungefär rätt håll på snabbast möjliga sätt. Antingen kan man vänta på exakt rätt buss som går till exakt rätt ställe, eller också tar man en buss som går i rätt riktning och därefter kompletterar med en tur i taxi eller per apostlahästar. Jag gör oftast det sistnämnda och på detta sätt får jag även större chans att uppleva något på vägen som jag kanske annars inte skulle få uppleva.