Trettio timmars flygresa låter ruskigt plågsamt, men det gick förvånandsvärt smärtfritt. Jag sov mig igenom större delen av stilla havet. Jag hade väntat mig Auckland som en jättestad, i alla fall med svenska mått mätt. Där bor ju nära en och en halv miljon människor, men vi möttes av något som kändes ungefär lika stort som Kalmar (på sommaren), fast med lite högre byggnader. Vi hade bokstavligen promenerat genom centrum innan vi ens förstått att vi var där. Det som fascinerade mig mest med Auckland var vårt hotell. Vi valde lägenhetshotell, och de skämtade verkligen inte. Vi bodde i något som skulle kunna vara vilket modernt hem som helst. En otrolig lyx efter en månad i diverse tveksamma inrättningar.
Vi befinner oss för tillfället i området Bay of Islands nära den nordligaste spetsen där Tasmanhavet kolliderar med Stilla havet. Nya Zeeland har inte riktigt levererat än, känner jag. Det är vacker natur, men inte på något sätt unikt eller särskilt dramatiskt. Det är lite som en blandning mellan Schweiz och Kalifornien, fast mer lågmält. De storslagna naturupplevelserna väntar nog på södra ön, som alla säger.
Jag börjar bli uppriktigt trött på turistande och cynismen sipprar fram. Vad tror folk egentligen? I stort är turistindustrin mest ett enormt maskineri för att blåsa folk på pengar. Idag åkte vi förbi platsen där dokumenten som grundade Nya Zeeland signerades. De ville ha 20 dollar för att komma in och titta på parken, muséet med dokumenten och en jättestor kanot. Verkligen? Som jag har drömt om att se där dokumenten. Och så kickern - biljetten är giltig under två dagar. Geez, om jag inte får nog av de fascinerande, historiska dokumenten idag kan jag alltså komma tillbaka imorgon och fortsätta stirra på dem en hel dag till! Eller ska jag kanske förundras över dokumenten idag och spara kanoten tills imorgon? Kommer jag över huvud taget ha tid att se parken? Svåra val det här.
Man kan också hyra Kajak och paddla runt i viken till en kostnad av 30 dollar per timme. Det är samma pris som vi betalar för att hyra bil under en hel dag. Med fria mil och försäkring. Visst, kajaken kanske är roligare, men det är emot mina småländska principer att köpa något som är så löjligt överprissatt.
Jag är egentligen inte särskilt intresserad av turistande i allmänhet. Det var inte därför jag gav mig iväg på den här resan. Jag kunde inte bry mig mindre om Nya Zeelands äldsta kyrka (från 1836, för övrigt. Försök hitta en svensk kyrka som är yngre än så. Löjligt!). Det som lockar är fascinerande natur och andra kulturer, men kanske framför allt den inre resan. Jag skriver mycket privat dagbok på den här resan, försöker klura ut saker, livsmål och framtida projekt. Jag har också ett nytt projekt jag jobbar på. Jag gillar att sitta på nya platser och programmera. Jag har alltid funnit det väldigt inspirerande, då man har något att hänga upp koden på. - Ah, den där kodsnutten skrev jag i en hängmatta i Costa Rica.
2 comments:
Igår såg vi ett naturprogram på Discovery från NZ. De hade jätteroliga fåglar som inte kunde flyga och kallades "ugglepapegoja"; http://en.wikipedia.org/wiki/Kakapo
De fanns bara på NZ..precis som pingviner som levde i skogen! Jag såg framför mig att det var detta ni upplevde:-/. Snopet.
Några sådana har vi tyvärr inte sett.. Däremot har Charlottes nörduggla prytt kylskåpet i allehanda boenden längs vägen :)
Post a Comment