Sunday, May 30, 2010

Kinesisk dystopi

Indonesien är sannerligen en fascinerande och annorlunda plats, och för första gången på den här resan har det känts som att upptäcka något nytt. En fråga som jag funderat mycket på senaste dagarna är hur folket här ser på oss turister, inte officiellt, utan på riktigt. På pappret är turismen onekligen väldigt värdefull och positiv, då den bidrar till stora intäkter, men hur känns det för lokalbefolkningen? Över hälften av människorna här tjänar mindre än två dollar om dagen. Jag försöker föreställa mig hur motsvarande situation skulle se ut i Sverige, om man gör ett tankeexperiment och vänder på tårtan.

Låt oss säga att kinesiska turister invaderar svenska städer om några decennier. Den kinesiska ekonomin har drivit upp valutan till slyhöga höjder, och gjort Sverige till ett billigt och exotiskt turistmål. Nya flygplatser byggs, lyxhotell produceras på långa rader av billig, svensk arbetskraft, och eftersom en natt på dessa hotell kostar runt 40 000 kr är det naturligtvis ingenting som vi svenskar själva har råd med. Turisterna fortsätter välla in och andra hotell höjer priserna successivt enligt marknadsekonomins alla regler. Restauranger, barer och nattklubbar är inte sena att haka på, och snart kostar en stor stark ett par tusenlappar. Hela nöjeslivet blir något exklusivt för turister, men det spelar egentligen inte roll eftersom alla svenskar ändå måste jobba dubbla skift för att ha råd med en säck potatis och lite A-fil.

Folket i Indonesien är till största deler muslimer, och mycket konservativa. De är lågmälda, artiga, klär sig propert (vi såg folk som badade i havet fullt påklädda), dricker ingen alkohol, visar ingen "public affection" och har en diger oskriven etikett. Det är t.ex. mycket oartigt att använda vänster hand för att räcka över något till en annan person. Likaså att ha fötterna i riktning mot en annan människa, lägga benen i kors, använda sandaler, etc, etc. Få turister följer förstås denna etikett och spankulerar glatt omkring i byn med uppknäppt skjorta, magen hänger ut, en öl i ena näven och snyter sig i den andra.

På motsvarande sätt tänker jag mig hur de korpulenta kineserna vaggar runt i Borgholm iförda blott stringkalsong. Längs stränderna ligger de i klasar, spritt språngande nakna med benen brett isär, kliar sig i anus med ena handen och snortar kokain med den andra. I parkerna sitter kinesiska par i sina minimala underkläder och hånglar vilt för att sedan övergå till avancerad petting på eftermiddagen. Mitt i allt detta går jag förstås runt och ler brett, försöker tjäna mitt levebröd på dagens första skift genom att sälja hemlagad Dim Sum och friterade köttbullar med sötsur sås. Om jag har riktig tur kastar de till mig några tusen i dricks, men oftast blir jag bara avsnäst med en fnysning. Min största dröm är att en dag ha råd med en kvällskurs i kinesiska, för att sedan kunna jobba mig in som nattportier på något av de stora lyxhotellen, alternativt gifta mig med en kinesisk kvinna, spendera mina dagar i öst och kanske en dag återvända som turist och njuta frukterna av mitt eget land...

Denna dystopi fick ny näring när jag i New Week idag läste om just om hur kinesisk turism kommer att förändra världen. Antalet kineska turister har femdubblats på tio år, och en genomsnittlig kines spenderar 7 800 dollar på sin semester i USA, vilket är mer än något annat land. Min vision är förstås överdriven, men kanske är den kinesiska dystopin inte så långt bort som man kan tro. Är det förresten någon som har ett recept på sötsur sås?

Thursday, May 27, 2010

Indonesisk trafikskola

Omkörning görs med fördel så ofta som möjligt. Välj att köra om på den sidan där det finns mest plats, alternativt är närmast, alternativt inte är blockerad av ett annat omkörande fordon. I det sistnämnda fallet finns dock alltid alternativet att köra om det omkörande fordonet. Så länge det finns hjärterum så finns det plats för omkörning. Om du skulle möta en medtrafikant i motsatt riktning under omkörningen kan du tuta kraftigt några gånger. Detta ger den mötande bilen väjningsplikt, och du kan slutföra omkörningen. Om det dyker upp en krök med dålig sikt precis där du tänkt köra om kan du även tuta i förebyggande syfte. Safety first.

Trafikljus finns sparsamt utplacerade och fungerar enligt följande: Grönt ljus betyder fritt fram att köra. Gult ljus betyder fritt fram att köra. Om det nyligen slagit om till rött ljus är det också fritt fram att köra. Om det varit rött under en längre tid bör du överväga att väja för korsande trafik, eller i alla fall tuta innan du kör vidare och eventuellt sätta på varningsblinkers.

Hastighetsbegränsningar är ett lätt kapitel - det finns inga. Eftersom det alltid är trafikstockning överallt har man rationaliserat bort sådana detaljer. Enkelt och praktiskt.

Blinkers används flitigt i korsningar. Vänster för att svänga vänster, höger för höger och varningsblinkers för att åka rakt fram. Varken höger eller vänster liksom, eller båda två samtidigt. Två fel blir ett rätt. Konceptet med varningsblinkers för att synas kan även byggas ut till allehanda färgade lampor som monteras på kofångaren. Färgen på dessa spelar inte så stor roll, bara de blinkar.

Du bör försöka undvika att köra mot enkelriktat, förutom om du har väldigt bråttom, eller om det bara rör sig om en kort sträcka. I de fall du måste köra mot enkelriktat kan det vara klokt att i alla fall hålla sig på vägrenen under större delen av tiden, samt använda varningsblinkers.

Tänk på att ditt bagageutrymme inte alls tar slut när du lastat kofferten full. Fortsätt gärna stapla på taket, på motorhuven, längs sidorna, eller kombinationer därav. Om det skulle bli lite vingligt kan du alltid surra ett rep runt hela kalaset, så håller det sig på plats. Samma princip gäller förstås även människor. Då baksätet tagit slut finns det ju massor av plats kvar på övre plan. Det finns dessutom även air conditioning.

Wednesday, May 19, 2010

Seger för mänskligheten

Häromdagen var vi på en gemytlig cykeltur med "Banyan Tree" bland risfält och byar i centrala Bali. Vi fick även tillfälle att besöka en Balinesiskt familj och ett tempel, samt inmundiga en traditionell middag. Det hela var väldigt välorganiserat och genuint, och måltiden serverades i guidens trädgård.

Verksamheten drivs av Sayan Baung, och han hade en väldigt skön attityd. Där många andra skulle beskrivit turen som "Very straneous. For advanced bicyclists only." hojtar Sayan lite försynt "Very slowly here, it's a bit bumpy!" och vägen övergår i lervälling för att sedan helt upphöra och vi måste kånka cyklarna genom ett risfält för att komma vidare.

Fantastiskheten i detta ligger inte bara i själva cykelturen, utan mer hur vi hittade den. På tripadvisors lista över attraktioner för en viss plats hittar man vanligtvis ett gäng välkända turistmål, eller guidade turer som bedrivs av stora företag. Banyan Trees cykeltur är just nu den högst rankade aktiviteten på Bali. Det högst rekommenderade turistmålet i en av världens största turistmetropoler är alltså en kille med 10 cyklar som glider runt bland leriga vägar längs risfält och tempel, stannar till hos sin polare, snokar runt lite, och bjuder sen hem hela gruppen till sitt eget hus, där hans fru har förberett ett kulinariskt skrovmål.

Detta är inte något mindre än en total seger för TripAdvisor. Seger för Internet. Seger för Banyan Tree. Seger för turisterna. Öst och väst i symbios. Seger för mänskligheten!

Sayan i färd med att öppna en kakaofrukt.

Undertecknad mitt i ett risfält.

Bali är en grön ö, ändå är detta den torra säsongen.

Balinesiska delikatesser, varav jag har glömt namnet på samtliga tre.