Sunday, December 7, 2008

No beginners

Nästa episod i serien Dennis Gör Roliga Saker med Kroppen handlar om snö, ont överallt och öl för nio dollar stycket. Jag har varit i Tahoe, på ett berg, på en snowboard. Som tur var hade Frida heller aldrig stått på en snowboard, vilket gav lite moraliskt stöd. Vi började med att mötas av följande skylt (detta var för övrigt kort efter det att uthyraren nogsamt frågat "You realize that snowboarding is an inherently dangerous sport, right?").



Uppenbarligen hade inga av nybörjarbackarna öppnat än. Men, backe som backe liksom.. hmm. Efter några frustrerande bambiförsök på den isiga träningsplätten åkte vi ändå upp på berget och gav det en chans. Det visade sig vara enklare än väntat, bara man fick upp lite fart och jag lyckades faktiskt åka nerför berget några gånger med värdigheten, livet och de flesta kroppsdelarna i någorlunda skick. Det var kanske inte samma totalupplevelse som surfing, men definitivt något man borde göra igen.

Hade även en genuin San Francisco-upplevelse häromkvällen. Jag och Tanja hade ätit på en tapasbar i Haight, och gick vidare till en sunkig biljardhak, där vi spelade mot en cowboy i skinnbyxor, skinnhatt, polisonger och pippiflätor(!) Jag gillar systemet som finns på de flesta biljardhak här, att man måste utmana nuvarande spelare för att vinna bordet. Vi vann inte, men Mr Cowboy visade sig ha lite blandade musikintrument, och framåt kvällen hamnade vi på bakgården tillsammans med hans stickande kompis och lirade blues istället.

Monday, November 17, 2008

Väteperoxid galore

Jag har haft besök av en hårfrisör den här helgen. Jag vet inte riktigt vad som hände, men nu sitter jag i alla fall här med superblont hår :-O

Saturday, November 8, 2008

Våga!

Surfdag idag. Vågsurfing är egentligen aldrig något jag drömt om att lära mig, men när vågorna finns en halvtimma bort känns det dumt att inte prova. Det är svårt att inte känna sig levande av att spolas omkring av naturens krafter och jag hade aldrig kunnat föreställa mig den meditativa friheten i att följsamt höjas och sänkas i vattenmassorna i väntan på en fin våg. Dansa tango med havet liksom. Efter ett par timmars halvlyckade, men roliga försök till surfande och mycket guppande började halsen torka igen av saltvattnet och jag bestämde mig för att paddla in. Bara en sista våg, och precis på den vågen kom jag upp för första gången. Still havet under mina fötter, och även om det bara varade några få sekunder var det kanske min största naturupplevelse någonsin.

Monday, November 3, 2008

Yoshi och jag

Har flyttat in i en underbar, knarrande gammal lägenhet. Jag gillar hus med själ. Mycket sprickor, detaljer och gediget hantverk. Golven pratar med mig när jag går genom rummet. Badkaret smälter in i väggen. Enda nackdelen är kanske ljudnivån, Halv sju ställer sig grannen i duschen och det känns som att hela San Francisco Fire Department står bakom sängen och spolar mig i ansiktet, men jag har ju ändå möten med Sverige varje morgon, så jag borde väl inte klaga.

Jag har träffat en kompis också. Han heter Yoshihara, är en pratglad, pensionerad elektriker och bor på Hawaii. Han kommer till San Francisco ibland för att watch the game och äta sushi. I lördags åt vi sushi. Yoshihara skrockar mycket och bjuder mig på den ena exotiska sashimin efter den andra. Restaurangen heter Sushi Man och ligger bredvid en berömd Male Strip Club (jag vet vad ni tänker, men Yoshihara berättade också om sin fru och visade bilder på sina barnbarn).

Jag och Anders tog en spontandrink efter jobbet i fredags som växte till ett eskalerande drinkrally, skumma pubar på bakgator, en skybar, en brasiliansk livekonsert, och innan jag visste ordet av stod jag på W i en gigantisk pingvindräkt som jag fick låna av någon jag just träffat (I have an extra penguin suit in my car) och pratade med två söta, korsetterade studenter. Min teori om att utgång aldrig får planeras i förväg verkar hålla.

Några bilder från mitt nya hem:
















Friday, October 31, 2008

My kind of rymdraket



Igår när jag letade buggar på jobbet kom jag på mig själv med att sitta och stirra på ett hus i omloppsbana runt jorden, och även om det aldrig var meningen ligger det något poetiskt över den här synen. Tyngdlös rymdtomt med stjärnklar utsikt. That's my kind of rymdraket. Kan med fördel ses som mitt bidrag till klimatdebatten.

Thursday, October 30, 2008

Bilder från paradiset



Utsikt - teve.. Teve - utsikt.. TEVE! Hmm.



Dom verkar inte så heta på kök i det här landet. Jag behöver någonstans att tillreda mina fruktdrinkar. Detta är dock bara från lägenhetshotellet som jag lämnar på lördag. I nästa lägenhet blir det lite mer påriktigtkök.



Utsikten från mitt kontor. Ibland när jag jobbar brukar jag fantisera om att det blir jordbävning och Transamerican Pyramid välter åt mitt håll. Jag tänker att den räcker precis ända fram så att toppen landar på mitt skrivbord.



Jag och Jonas på väg till California Academy of Sciences efter en rundtur i Mission. Borde tillbringa mer tid i Mission. Känns ännu mer levande än resten av stan.



Missa för guds skull inte kåldagen nästa år! Denna bild är egentligen från Hamburg i somras, men fick vara med ändå, för tyskorna är ju så söta och hälsosamma.

Saturday, October 25, 2008

Om att dö i ett flygplan

I brist på vinöppnare trycker jag ner korken i flaskan på min Thomas Hyland Chardonnay och skär upp en liten bit lokal Farmhouse Cheese. Detta är mitt nya liv. Välkommen! Tack tack.

San Francisco låter utanför mitt fönster. Jag blev väldigt förvånad över oktoberhettan som slog mot min pessimistiska vinterrock när jag steg ur planet och jag passade på att fnissa lite åt vantarna och mössan som jag nogsamt packat ner kvällen innan. Oktober är tydligen den varmaste månaden här. Det är svårt att inte le.

Jag har spenderat första dagarna med att sitta in kontoret samt att söka lägenheter. Kontoret är en skyskrapa i Financial District, dock tyvärr bara på våning tio, så utsikten är mest bara andra skypskrapor. Från ena fönstret skymtar man dock Transamerican Pyramid, och genast känns allt lite bättre. Kontoret är ett kostymkontor, vilket gör att jag inte riktigt vågat inta min normala arbetsposition med fötterna på skrivbordet, men kanske nästa vecka. Om gud vill.

Lägenheterna i San Francisco håller låg standard. Samtliga jag kikat på har varit av lägre kvalitet än vilken sketen förortslägenhet som helst i Sverige. Många har dock takterass, vilket känns otroligt exklusivt för en frostbiten nordbo. Min favoritlägenhet hittils har den dessutom precis utanför dörren och känns nästan som en privat balkong, med utsikt över hela stan, bokstavligen, Imorgon vet jag om den blir min.

Om jag ska dö på ett flygplan får det fanimig vara under takeoff. Jag är inte rädd för att dö, men tanken på att tillbringa sina sista tio timmar med Sex And the City inklämd i en stålcylinder mellan två tråkiga affärsmän ger mig kalla kårar.

Sunday, February 17, 2008

En besynnerlig hotellnatt

Väggarna är papperstunna. Jag hör varje rörelse, varje andetag. Paret övanför älskar. Jag hör mannen flåsa och stöna. Långa fylliga utdragna suckar. Nästan episka. Jag vänder mig om. Suckarna intensifieras i ett allt snabbare tempo. Taket sjunker, väggarna krymper. Rummet går mot en singularitet. Stönandet tilltar. Jag kan känna kroppsvärmen. Jag ligger på hans håriga, ångande rygg. Hans väldiga, skvalpande mage är min huvudkudde och till täcke hans sladdriga, veckade förhud. Rummet snurrar, svetten lackar. Det är olidligt hett under förhuden. Jag vänder mig och kräks i hans navel.

När kärleksakten äntligen är över ligger jag stel och varm på hans rygg. Instängd och orörlig. Den enorma förhuden tynger mot kroppen. Hänger ner över sängen - måste väga flera hundra kilo. Jag försöker förgäves lyfta armarna. Vrider mig, men kommer inte en millimeter under det sladdriga köttberget. Jag börjar bita i förhuden. Rycker loss små, syrliga klumpar med framtänderna, sedan allt större bitar. Till slut spricker den upp och jag lyckas frigöra armarna. Jag river och sliter i förhuden. Drar långa remsor och hänger på sänggaveln. Staplar köttstycken på golvet tills jag är helt fri från mitt fängelse.

Lutar mig tillbaka på ryggen och försöker somna, uppenbart nöjd över att ha frigjort mig från förhuden. Rygghåren sticker och kliar. Tjocka som morrhår. Vassa som nålar. Tar på mig tjocka kläder, men morrhåren sticker igenom. Tänder en lampa, hämtar raklödder och hyvel. Två kvadratmeter rygg med tjocka, svarta hår. Löddret tar slut redan vid skulderbladen. Jag använder alla små tvålar och schampoflaskor. Balsam och hårinpackning - vadhelst som kan mjuka upp de vedervärdiga rygghåren. Min hyvel blir slö och jag måste gå till receptionen flera gåner och köpa nya påsar med engångshyvlar. Det tar mig tre timmar att raka eländet. När jag äntligen är klar trycker jag ut en tub hudkräm på den och masserar med knän och armbågar. Ryggen suckar och stönar av välbehag.

Jag känner en begynnande stank stiga ur den nerspydda naveln. Jag måste göra mig av med magen. Snabbt. Jag tömmer minibaren på allt innehåll. Trycker hastigt i mig två burkar chilinötter och en Heineken. Schweizernöt, rosévin och citronkex. Allt i ett rasande tempo. Kexen klibbar i gommen. Stanken av galla sticker i näsan. Jag äter ännu snabbare. Bryter stora bitar av toblerone och sväljer hela. Sköljer ner med haltorrt vitt vin från Tyskland. Jim Beam och Jack Daniels. Att dom alltid ska ge sig på saker dom inte förstår. Avslutar med en flaska Asti Cinzano och rapar ansträngt.

Jag bylsar in den söliga magen i kylen. Knölar och pressar. Magen är mjuk och fet under mina fingrar. Endast med stor möda lyckas jag vika in de sista valkarna och pressa igen dörren. Jag vädrar ur stanken och tar en varm dusch. Viker en kudde av handduken, lägger i några stycken förhud och fyller upp med mjuka, glesa tussar av nackhår. Jag klättrar upp på den hala, lena ryggen. Kudden prasslar behagligt mot min kind. Ikväll kommer jag sova som ett barn.