Sunday, May 27, 2007

Friday, May 25, 2007

Den tekniske kocken

Mitt nya liv börjar falla på plats. Innan jag påbörjade min ledighet fantiserade jag om att sitta där och pyssla med mina projekt, gå ner till fiskaffären och köpa lite färsk lax, laga nyttig lunch, kanske simma och göra musik. Jag har upplevt viss frustration över brist på inspiration, men i förrgår tvingade jag bokstavligt talat fram den genom att resonera med mig själv i några timmar och sätta upp konkreta mål. Sedan dess har jag levt ovanstående liv och det är precis lika fantastiskt som jag kunde föreställa mig.



Jag måste verkligen rekommendera en bok: Den tekniske kocken, som jag fick av Camilla efter idogt tjatande om en kokbok som behandlar mat ur ett mer tekniskt perspektiv. Jag har ju alltid varit svag för det mesta som faller under så-funkar-det-genren (ingenjör av naturen, se nedan) och eftersom jag har ett intresse för mat och matlagning blir det liksom alldeles perfekt. I boken kan man t.ex. läsa om varför frusen dill smakar hö, varför en del får huvudvärk av kinamat och att sega råttor faktiskt innehåller kostfiber.

Sunday, May 13, 2007

Sky Mall

På många amerikanska inrikesflyg finns tidningen Sky Mall. Den symboliserar på något sätt den amerikanska mentaliteten som vi svenskar så gärna parodiserar, samtidigt som vi hela tiden närmar oss och verkar sträva efter exakt samma sak. Det roliga ligger inte i människans uppfinningsrikedom, utan i att någon faktiskt satt i ett möte (kaffe och bagel) och bestämde sig för att tillverka och sälja de här varorna.


En speciell dammsugare för att ha ihjäl insekter, någon?


Optimal allt-i-ett-möbel för den stressade affärsmannen med trång lägenhet på Manhattan.


Solstol för hundar. Visst ser han ut att vara lite gladare än andra hundar?


Har inte du också önskat dig en huhållsmaskin dedikerad för varmkorv? Soon you will, moahahah (notera namnet "Hot diggity dogger").

Möte på grön linje

Idag hjälpte jag en gammal skrynklig dam på tunnelbanan. Jag räckte henne min hand när hon skulle resa sig och när hon väl kommit ur sätet släppte hon inte. Hon släppte inte och jag släppte inte, så där stod vi, hand i hand utan ord, i en överfull tunnelbanevagn. Två kontinenter, två generationer, och jag kände hur en del av New Yorks historia färdades genom hennes hand, och jag hoppas att hon kände lite av mitt lugn från de småländska skogarna, där mellan 59th och 51st street. Det var en stor upplevelse.


Jag och Anders roade oss med att bygga en liten synth. Olika långa streck av blyerts resulterar i olika toner. Tyvärr visade den sig ganska svår att spela på.


Museum of sex var en av höjdpunkterna. Där fanns detaljerade beskrivningar av olika fetischer och lustmaskiner. Bland annat den här selen, avsedd för cybersex över Internet. Tyvärr nådde den aldrig marknaden.


Alla har vi nån gång undrat var skolbussarna tar vägen på helgerna. Coney island har svaret. Förutom bussarna var Coney island mest en enda röra av pariserhjul, falska leenden och frityrsmet.

Efter Coney island besökte jag Bowery Poetry Club för att se finalen i collage poetry slam. Det var ungefär som slamen hemma i Norrköping. Samma folk, samma publik. Även ämnena var liknande; stirra-inte-på-mig-som-att-jag-vore-ett-objekt-tjejen, fan-ta-kapitalism-och-konsumtion-killen, jag-är-bara-nitton-men-jag-har-mer-livserfarenhet-än-alla-ni-vuxna-för-jag-har-minsann-varit-med-om-hemska-saker-tjejen, osv. Andra återkommande inslag här var även hudfärg och hyllningar till New York.

Gårdagens höjdpunkt var dock sushirestaurangen Hasaki. Fantastiska uppläggningar och otroligt god sushi. Att Mr Hasaki själv stod bakom disken med sitt väderbitna, bistra anlete och blickade ut över restaurangen förhöjde intrycket ytterligare några snäpp.

Monday, May 7, 2007

I en stol på Union street

Jag har en märklig relation till San Francisco. Antingen har staden lurat mig, flörtat med mig genom en serie märkliga omständigheter, händelser och strålande väder eller så är det här jag borde leva. Det är fjärde gången jag besöker staden och varje gång får jag nån märklig känsla av att höra hemma.

På Union Street sitter en skäggig man och röker cigarr på helgerna. How are you today, säger han och vi svarar fine. And how are you? Perfect, strålar han tillbaka och puffar vidare. Dagen innan likaså. Och där nånstans, i höjd med konstutställningen vid Washington Square, bestämmer jag mig för att ge det en chans. Nu måste jag bara stifta bekantskap med amerikanska ambassaden, lära mig fylla i blanketter och hitta nån lämplig arbetsgivare som kan övertyga USA om min förträfflighet. Sen, mina vänner, är det jag som sitter där med en cigarr i min hand i en stol på Union Street, och jag förväntar mig att ni kommer och hälsar på.


I Sonoma vindistrikt växer rankorna i raka rader. I lördags gjorde vi en Sideways och drack vin mest hela dagen.


Dom inga skrupler när det gäller stora portioner av proteiner, fett, salt och socker. Gärna allt på en gång, som här, i äkta Amerikansk frukost. French toast, bacon, lönnsirap med svart kaffe och apelsinjuice. Servitören var dock en smula bakfull och glömde ge mig ett stekt ägg.


Slö söndag och fruktjuice i hippiekvarteren Haight. Där satt jag och Miriam en stund och spanade efter folk i grönt hår och tatueringar. Det gick ganska bra. Jag hittade även en fantastiskt vacker bok om bigfoot i serieaffären giant robot.

Thursday, May 3, 2007

New York

Jag besöker min gamle vän Anders Frick, för tillfället bosatt mitt på Manhattan i New York. Jag har försökt smälta in. Vara en New Yorker. Bli en av dom. Jag har haft skjorta, köpt pizza slice, kaffe i pappmugg och gått över gatan mot röd gubbe (röd hand), ändå känns det inte helt rätt. Jag är nog mer San Francicso i alla fall, men området runt 1st Avenue och East Village var väldigt trivsamt.


Anders har en massa roliga leksaker överallt, jag undrar hur han får tag på allt. Ovan är till exempel kladdiga plastkulor som man kan forma till vad som helst. Bilden föreställer en klump.


I Anders källare har man rationaliserat bort förråd. Var och en ställer ner sin skit i ett stort rum. Det är jättebra om man behöver låna nånting. Alla fönster i Anders lägenhet vätter mot en tegelvägg som ligger precis bredvid. Det gör att man inte behöver använda rullgardiner. Det gör tyvärr också att man inte ser vad det är för väder ute, men det finns detaljerade väderleksrapporter på Internet. Där finns även massor av bilder på New York.


Som uppväxt i skogen kan man ju inte låta bli att faschineras av höga, blanka byggnader. Såna finns det många på Manhattan.


I USA kan dom skriva bokstäver med flygplan. Lite som röksignaler, vet i katten hur dom bär sig åt, men roligt är det


Jag och Anders har likadana kavajer. Som tur är kom en liten fågel och bajsade fram en vit fläck på den ena, så nu slipper vi ta fel.

Farewell Tallinn

Jag har besökt Tallinn igen, förmodligen för sista gången på ett bra tag då min låtsasestniske gode vän Daniel nu bestämt sig för att lämna landet och bosätta sig i en lada i skogen istället (ja, bokstavligen).


Daniels vän Heiki överaskade med spontan drive in-bio på estniskt vis. Dvs, ta med laptop och projektor, kör runt lite och hitta en stor, vit lastbil på nån övergiven mack. Ställ projen på taket, rikta mot lastbilen, koppla in en FM-sändare och vips vaps har du en egen drive in-bio.


Från taket hade man bra utsikt över upploppet där tusentals arga ryssar gnisslar tänderna, välter bilar, kastar gatsten och krossar glas. Själv stannade jag inomhus, men vissa i sällskapet gick ut och tiggde till sig lite batongsmisk och en och annan fläskläpp.


Hur tänkte dom här?

Tuesday, May 1, 2007

Nytt liv nytt hem

Två bilder på väg mot en bättre lägenhet.


Jag ville ha ett vinrött sovrum. Nu blev det ju inte riktigt så, men börjar gilla tanken på att ha ett rött sovrum istället. Det bör nämnas att denna färgen ändå är försök nummer två till rätt färg, då den första blev mer åt hållet tantläppstiftrosa/lila. Alla bildbevis har dock nogsamt eliminerats.


Med ett sådant skrivbord borde man verkligen... skriva nånting.