Friday, October 31, 2008

My kind of rymdraket



Igår när jag letade buggar på jobbet kom jag på mig själv med att sitta och stirra på ett hus i omloppsbana runt jorden, och även om det aldrig var meningen ligger det något poetiskt över den här synen. Tyngdlös rymdtomt med stjärnklar utsikt. That's my kind of rymdraket. Kan med fördel ses som mitt bidrag till klimatdebatten.

Thursday, October 30, 2008

Bilder från paradiset



Utsikt - teve.. Teve - utsikt.. TEVE! Hmm.



Dom verkar inte så heta på kök i det här landet. Jag behöver någonstans att tillreda mina fruktdrinkar. Detta är dock bara från lägenhetshotellet som jag lämnar på lördag. I nästa lägenhet blir det lite mer påriktigtkök.



Utsikten från mitt kontor. Ibland när jag jobbar brukar jag fantisera om att det blir jordbävning och Transamerican Pyramid välter åt mitt håll. Jag tänker att den räcker precis ända fram så att toppen landar på mitt skrivbord.



Jag och Jonas på väg till California Academy of Sciences efter en rundtur i Mission. Borde tillbringa mer tid i Mission. Känns ännu mer levande än resten av stan.



Missa för guds skull inte kåldagen nästa år! Denna bild är egentligen från Hamburg i somras, men fick vara med ändå, för tyskorna är ju så söta och hälsosamma.

Saturday, October 25, 2008

Om att dö i ett flygplan

I brist på vinöppnare trycker jag ner korken i flaskan på min Thomas Hyland Chardonnay och skär upp en liten bit lokal Farmhouse Cheese. Detta är mitt nya liv. Välkommen! Tack tack.

San Francisco låter utanför mitt fönster. Jag blev väldigt förvånad över oktoberhettan som slog mot min pessimistiska vinterrock när jag steg ur planet och jag passade på att fnissa lite åt vantarna och mössan som jag nogsamt packat ner kvällen innan. Oktober är tydligen den varmaste månaden här. Det är svårt att inte le.

Jag har spenderat första dagarna med att sitta in kontoret samt att söka lägenheter. Kontoret är en skyskrapa i Financial District, dock tyvärr bara på våning tio, så utsikten är mest bara andra skypskrapor. Från ena fönstret skymtar man dock Transamerican Pyramid, och genast känns allt lite bättre. Kontoret är ett kostymkontor, vilket gör att jag inte riktigt vågat inta min normala arbetsposition med fötterna på skrivbordet, men kanske nästa vecka. Om gud vill.

Lägenheterna i San Francisco håller låg standard. Samtliga jag kikat på har varit av lägre kvalitet än vilken sketen förortslägenhet som helst i Sverige. Många har dock takterass, vilket känns otroligt exklusivt för en frostbiten nordbo. Min favoritlägenhet hittils har den dessutom precis utanför dörren och känns nästan som en privat balkong, med utsikt över hela stan, bokstavligen, Imorgon vet jag om den blir min.

Om jag ska dö på ett flygplan får det fanimig vara under takeoff. Jag är inte rädd för att dö, men tanken på att tillbringa sina sista tio timmar med Sex And the City inklämd i en stålcylinder mellan två tråkiga affärsmän ger mig kalla kårar.