Monster och maskiner

Så hände det till slut - när vi kom hem i förrgår kväll satt det en jättestor, jätteful, jättesvart och jätteelak jättespindel på husväggen. Och jag pratar inte om de här svarta spindlarna man ser i skogen när man plockar kantareller, utan mer om de här dödliga monstren man ser på kolmårdens djurpark bakom skottsäkert plexiglas, håriga och dana. Den var ungefär lika stor som en utspänd handflata, och jag blev genast så upprörd att jag var tvungen att ta en snus (jag hade förutseende nog tagit med mig ett General travel pack för just detta syfte, eftersom det har en lugnande effekt). Kvällen innan hade vi haft balkongdörren öppen i flera timmar för det fläktade så härligt, men nu är det alltså slut med det. Jag vet ärligt talat inte vad vi skulle ta oss till om en sån där kom in i huset. Turligt nog är de inte särskilt giftiga. Som en geting ungefär, but I wouldn't hug it, säger Franz, vår hyresvärd. Det känns ändå förhållandevis okej. Spindlar är väldigt folkskygga, så sannolikheten att den skulle visa sig när vi är hemma är inte så stor, och Franz själv påstår att han inte sett någon på väldigt länge, så de kanske inte är så vanliga ändå.

Bananoxen som brukar hänga på altanen hade utan tillstånd förflyttat sig in i köket i morse, så jag fick säga till honom på skarpen att detta inte var okej och placera honom i trädgården. Han blängde ont på mig med käkarna utspända några minuter, men verkade sen lugna ner sig och försökte para sig med vattenslangen istället.