Varma hälsningar

När vi först kom till San José var inte hettan så slående. Solen bet ordentligt och lämnade en röd rand i nacken, men det höll sig runt 25 grader i skuggan. Sedan vi flyttade ut till Nicoyas kust har det dock bara blivit värre. Det är runt 35 grader på dagarna, relativt hög luftfuktighet, och nästan lika varmt på nätterna. Min enda tidigare erfarenhet av extrem hetta är Burning Man, men det går inte ens att jämföra med det här. Den torra ökenluften kändes fortfarande lätt att andas, och det blev svalt på kvällar och nätter. Detta är på gränsen till outhärdligt, och blir det ännu ett par grader varmare kommer jag ta in på första bästa lyxresort och gifta mig med AC-aggregatet.

Djurlivet här är väldigt spännande. När man ser bilder på Costa Rica ser man apor i träden, färgglada fåglar och ödlor överallt. I verkligheten är det just apor i träden, färgglada fåglar och ödlor överallt. Vegetationen är väldigt tät och vi bor mitt i den. Även om detta är en turistort är den inte särskilt utvecklad, och vårt hus ligger avsides utan några grannar. Jag har länge haft en ganska svår spindelfobi, och jag har ojjat mig lite inför resan hur det ska gå i ett tropiskt land som Costa Rica, men hittills har det inte varit några problem. Jag har i och för sig inte heller sett någon stor spindel än, men jag tror att alla djur runt omkring mig påverkar min fobi i en positiv riktning. Jag känner mig mer integrerad i naturen. Just när jag skriver detta på altanen kryper det en 50 cm lång ödla bara några meter ifrån mig. På väggen bakom mig sitter en skalbagge ungefär lika stor som min tumme. Den påminner lite om en ekoxe, men det är ont om ek här. En bananoxe kanske? Han verkar bo här, och två dagar i rad har jag hjälpt honom ur den olyckliga situationen att hamna på rygg på altanen och inte kan komma upp. Igår såg jag en normalstor, med svenska mått mätt, spindel i duschen som jag lät sitta kvar medan jag duschade. Vi hade en fin I don't fuck with you, you don't fuck with me-relation och det kändes som en liten seger.

Costa Rica är ju känt för bra surfing, och jag kan verkligen instämma. Detta är helt klart det bästa och roligate stället jag surfat på. Det finns alla sorters vågor på samma strand, så man kan välja om man vill surfa små eller stora helt efter behag. De stora är kanske sex till sju fot, bryter långt ut och hinner plana ut, bryta igen längre in, då kanske tre till fyra fot, sen finns det små vågor längst in på kanske en till två fot. Mina surf skills är ju fortfarande väldigt begränsade, men det känns som att det finns en god möjlighet att faktiskt bli bättre under vistelsen här, dels för att man aldrig behöver vänta på en bra våg, dels för att man kan välja hur stora vågor man vill surfa, men framför allt för att vi kommer göra det varje dag i två veckor. Jag har tyvärr riktigt onda skavsår på knäna från brädan, men kommer prova att bygga om ett par strumpor till knäskydd idag.