Sista dagen i Costa Rica. Jag sitter på verandan och blickar ut över San Josés grå betonglandskap. Vi har hamnat på hotell Santo Tomas, vilket är helt klart det bästa hotellet hittils. Ett litet, genuint och rent kolonianskt hotell med trevlig personal, snirkliga detaljer och fina utemöbler. En stor kontrast mot förra hotellet, DuiWak i Dominical, vilket var närmast utskitet på stranden av Hin Håle i egen hög person.
Maten i Costa Rica är tyvärr inte så inspirerande. Den typiska Costa Ricanska maten är snarlik mexikansk mat, fast utan någon som helst finess. Jag är ett stort fan av mexikansk mat - de tunga bönorna kolliderar mot syrlig lime och het salsa. I costa rica rör man ihop ris och svarta bönor till en gråsvart sörja och serverar det till frukost, lunch och middag. Ibland tillsammans med ägg, ibland med något som påminner om stekt falukorv (förmodligen med likaledes tveksam innehållsförteckning) eller andra former av kött.
I morse pekade frukostmannen på bönröran och log fram ett "Gallo pinto?" Jag försökte berätta för honom med blicken att om jag äter en enda böna till kommer jag projektilkräkas över hela frukostbordet och sedan tvinga honom att torka upp eländet med tungan. "Tostada?" försökte jag och fick senare en gallo pinto med rostat bröd. Nåja.
Jag tror inte jag kommer återvända till Costa Rica. Många som reser hit blir helt besatta och spenderar större delen av flygresan hem med att snickra om sina livsmål till att inkludera en permanent utvandring, men jag känner inte alls så. Det är olidligt varmt här. Nej, alltså verkligen olidligt. Långt bortom all behaglighet. Det råkar i och för sig vara den varmaste perioden här just nu, så det kanske inte är lika illa året om. Min största invändning är dock turismen. Costa Rica känns mest som ett stort sommarland. Alla menyer är på engelska, man kan betala med dollar, köpa twinkies och hambrugare, och det skyltas om allehanda aktiviteter i en aldrig sinande ström längs vägarna. Det känns lite ihåligt. Man träffar bara andra turister, och folk som jobbar med turister, ofta amerikaner som flyttat hit permanent och nu erbjuder turistaktiviteter för andra amerikaner. Vi passerade en del byar i bergen där det kändes mer genuint, men det hade varit trevligt om den typen av byar hade legat på mer attraktiva ställen, längs kusten.
Se upp när du beställer en Tequila Sunrise, i Costa Rica tar de varje tillfälle att mixa ner en gallo pinto i din cocktail.
Var noga med ordningen när du beställer ris och räkor i Quepos, en felsägning kostar nämligen 1820 colones.
1 comment:
Rice with shrimp vs Shrimp with rice är en jäklit smart grej.
Perfekt sätt att tjäna en extra hacka, och sedan kunna
visa menyn om någon skulle ifrågasätta det.
Post a Comment