Anyone for socialisera?

Jag gjorde en gång ett test hos en legitimerad psykolog (hon hade brits). Det enda jag minns av resultatet var att jag hamnade långt åt vänster, på en skala från introvert till extrovert, och att det kändes bra. Jag ringde min dåvarande flickvän och förklarade detta varpå hon ihärdigt försökte övertala mig om att jag inte alls var särskilt introvert, utan tvärt om en trevlig och hyvens kille. Det märkliga här låg inte i att hon försökte övertala mig, fler har påståt att jag är mer extrovert än jag tror, utan sättet hon gjorde det på. Hon fick introvert att låta som en sjukdom, en skada, ett odelat negativ tillstånd som alla borde undvika att ens förknippas med.

Jag såg det inte så då och jag ser det inte så nu. Döm av min förvåning då jag ikväll blev kittlad av tanken på att bli en av DOM. Bli en extrovert. Kanske var det Cs novell som rörde om, kanske är det faktumet att jag nu jobbar hemifrån och inte har några kollegor, kanske var det något helt annat. Jag såg i alla fall en möjlighet här, för tidigare idag bestämde jag att åka till Saint Louis ett par veckor i mitten av November. Detta är inget mindre än ett perfekt tillfälle att bli social. Jag kommer vara ensam, jag kommer inte ha någonting för mig på kvällarn och jag känner inte direkt någon där (halvsanning, men jag ville ha tre anledningar).

Jag borde leta upp en bar, jag tänker mig att den har massa neonrör utanför, varav minst ett blinkar stämningsfullt. Den heter kanske "Blue lagoon" eller nåt annat cheezy, det är ju nästan amerikanska södern for god sake. Jag tänker att jag går dit varje kväll och beställer en budweiser, jack on the rocks, eller nåt sånt passande. Samma bar, samma drink, kväll efter kväll. Jag vill smälta in, jag vill känna mig som en local i Saint Louis, och jag ska träffa spännande och intressanta människor, och vi ska ses kväll efter kväll. Dom ska komma från Kina och Mexico, tänker jag. En rökande bilmekaniker från Nevada. Burt heter han, eller Barry kanske, vad vet jag. Jag tänker mig att "Blue lagoon" blir min frizon. Mitt sociala experiment.

Den seriella livsstilens klagan

Två dagars förkylning har inneburit en mer koncentrerad form av mitt nya liv. Jag har knappt varit utanför dörren, jobbat på mina projekt (framför allt mitt Internetprojekt, länk kommer inom kort), lagat mat och tittat på film. Det är både en enorm tillfredsställelse och viss frustration jag upplever. Frustration eftersom jag känner att världen passerar utanför. Ett enormt snyggt åskväder tornade förresten upp sig på himlen nyligen, på tal om att passera utanför.



Mitt problem är en kombination av vilja så många olika saker, men samtidigt kunna gräva ner mig i och bara göra en sak samtidigt. Den seriella livsstilen. Jag är ett offer av det moderna samhället - och då tittar jag ändå inte på teve (eller kanske just därför?). Jag önskar många gånger att jag kunde ha lite lägre ambitioner.



Är det någon som kan låna mig en flytväst?

I koloniträdgårdens sköte

Har du också fått små gröna korvar på din näskrasse? Jag har skaffat en liten trädgård utanför mitt köksfönster. Jordgubbar, tomater, gräslök och valeriana. Jag har aldrig varit intresserad av odling förrut, men i år känns det plötsligt helt rätt. Jag älskar att spana ut över kökstaket och se dem växa ur jorden på blott solljus och vatten. Vi människor förefaller klumpiga i jämförelse som måste ha så mycket annat. Kanske är de lite högre stående ändå. Kanske är det något substitut för barn, vad vet jag.



Jag var på sån här kryssning till Kiel i helgen och firade Torgnys 30-årsdag. Jag är inte så förtjust i såna båtar, men det var kul att umgås lite med grabbarna från småland. På vägen hem stannade jag till i Göteborg för att hälsa på Hanna. Vi var båda ordentligt trötta och smått bakfulla så mötet blev kanske inget mönsterexempel på social interaktion, men det var ändå kul att träffas och jag fick en utmärkt guidad tur genom Göteborgs mer intressanta kvarter. I Haga hittade jag en jättefin ljuskrona i smide. Någon som jag letat efter ett bra tag. Så här blev det:



Ytterligare en bild från lägenheten:



Detta är två ting som skapat mig en del ångest under arbetet med lägenheten. Innedörrarna, som jag köpte i FEL storlek (naturligtvis hade jag redan lämnat tillbaka den hyrda skåpbilen) och fick surra fast den på Fridas minibuss och åka tillbaka med. Jag hävdar fortfarande att detta är Bauhaus fel, men de håller säkert inte med. Byrån i hallen köpte jag begagnad i Motala, men den lånade bilen fick för sig att den skulle bli överhettad när vi kommit halvvägs på motorvägen så vi fick stanna på en mack och leka mekaniker. Efter påfyllning av olja och vatten gick det bättre. Henrik och jag kände oss en smula manliga och skrockade maskulint resten av resan.

När jag insåg igår att jag skulle bli förkyld blev jag så upprörd att jag ställde mig och lagade mat. Färsk pasta med lax, sparris, charlottenlök och kall limesås. Till efterrätt en äggtoddy.

I sommarnatten tassar

Idag har varit musikdag.
Här är resultatet

Den tekniske kocken

Mitt nya liv börjar falla på plats. Innan jag påbörjade min ledighet fantiserade jag om att sitta där och pyssla med mina projekt, gå ner till fiskaffären och köpa lite färsk lax, laga nyttig lunch, kanske simma och göra musik. Jag har upplevt viss frustration över brist på inspiration, men i förrgår tvingade jag bokstavligt talat fram den genom att resonera med mig själv i några timmar och sätta upp konkreta mål. Sedan dess har jag levt ovanstående liv och det är precis lika fantastiskt som jag kunde föreställa mig.



Jag måste verkligen rekommendera en bok: Den tekniske kocken, som jag fick av Camilla efter idogt tjatande om en kokbok som behandlar mat ur ett mer tekniskt perspektiv. Jag har ju alltid varit svag för det mesta som faller under så-funkar-det-genren (ingenjör av naturen, se nedan) och eftersom jag har ett intresse för mat och matlagning blir det liksom alldeles perfekt. I boken kan man t.ex. läsa om varför frusen dill smakar hö, varför en del får huvudvärk av kinamat och att sega råttor faktiskt innehåller kostfiber.

Sky Mall

På många amerikanska inrikesflyg finns tidningen Sky Mall. Den symboliserar på något sätt den amerikanska mentaliteten som vi svenskar så gärna parodiserar, samtidigt som vi hela tiden närmar oss och verkar sträva efter exakt samma sak. Det roliga ligger inte i människans uppfinningsrikedom, utan i att någon faktiskt satt i ett möte (kaffe och bagel) och bestämde sig för att tillverka och sälja de här varorna.


En speciell dammsugare för att ha ihjäl insekter, någon?


Optimal allt-i-ett-möbel för den stressade affärsmannen med trång lägenhet på Manhattan.


Solstol för hundar. Visst ser han ut att vara lite gladare än andra hundar?


Har inte du också önskat dig en huhållsmaskin dedikerad för varmkorv? Soon you will, moahahah (notera namnet "Hot diggity dogger").

Möte på grön linje

Idag hjälpte jag en gammal skrynklig dam på tunnelbanan. Jag räckte henne min hand när hon skulle resa sig och när hon väl kommit ur sätet släppte hon inte. Hon släppte inte och jag släppte inte, så där stod vi, hand i hand utan ord, i en överfull tunnelbanevagn. Två kontinenter, två generationer, och jag kände hur en del av New Yorks historia färdades genom hennes hand, och jag hoppas att hon kände lite av mitt lugn från de småländska skogarna, där mellan 59th och 51st street. Det var en stor upplevelse.


Jag och Anders roade oss med att bygga en liten synth. Olika långa streck av blyerts resulterar i olika toner. Tyvärr visade den sig ganska svår att spela på.


Museum of sex var en av höjdpunkterna. Där fanns detaljerade beskrivningar av olika fetischer och lustmaskiner. Bland annat den här selen, avsedd för cybersex över Internet. Tyvärr nådde den aldrig marknaden.


Alla har vi nån gång undrat var skolbussarna tar vägen på helgerna. Coney island har svaret. Förutom bussarna var Coney island mest en enda röra av pariserhjul, falska leenden och frityrsmet.

Efter Coney island besökte jag Bowery Poetry Club för att se finalen i collage poetry slam. Det var ungefär som slamen hemma i Norrköping. Samma folk, samma publik. Även ämnena var liknande; stirra-inte-på-mig-som-att-jag-vore-ett-objekt-tjejen, fan-ta-kapitalism-och-konsumtion-killen, jag-är-bara-nitton-men-jag-har-mer-livserfarenhet-än-alla-ni-vuxna-för-jag-har-minsann-varit-med-om-hemska-saker-tjejen, osv. Andra återkommande inslag här var även hudfärg och hyllningar till New York.

Gårdagens höjdpunkt var dock sushirestaurangen Hasaki. Fantastiska uppläggningar och otroligt god sushi. Att Mr Hasaki själv stod bakom disken med sitt väderbitna, bistra anlete och blickade ut över restaurangen förhöjde intrycket ytterligare några snäpp.