Den seriella livsstilens klagan

Två dagars förkylning har inneburit en mer koncentrerad form av mitt nya liv. Jag har knappt varit utanför dörren, jobbat på mina projekt (framför allt mitt Internetprojekt, länk kommer inom kort), lagat mat och tittat på film. Det är både en enorm tillfredsställelse och viss frustration jag upplever. Frustration eftersom jag känner att världen passerar utanför. Ett enormt snyggt åskväder tornade förresten upp sig på himlen nyligen, på tal om att passera utanför.



Mitt problem är en kombination av vilja så många olika saker, men samtidigt kunna gräva ner mig i och bara göra en sak samtidigt. Den seriella livsstilen. Jag är ett offer av det moderna samhället - och då tittar jag ändå inte på teve (eller kanske just därför?). Jag önskar många gånger att jag kunde ha lite lägre ambitioner.



Är det någon som kan låna mig en flytväst?

I koloniträdgårdens sköte

Har du också fått små gröna korvar på din näskrasse? Jag har skaffat en liten trädgård utanför mitt köksfönster. Jordgubbar, tomater, gräslök och valeriana. Jag har aldrig varit intresserad av odling förrut, men i år känns det plötsligt helt rätt. Jag älskar att spana ut över kökstaket och se dem växa ur jorden på blott solljus och vatten. Vi människor förefaller klumpiga i jämförelse som måste ha så mycket annat. Kanske är de lite högre stående ändå. Kanske är det något substitut för barn, vad vet jag.



Jag var på sån här kryssning till Kiel i helgen och firade Torgnys 30-årsdag. Jag är inte så förtjust i såna båtar, men det var kul att umgås lite med grabbarna från småland. På vägen hem stannade jag till i Göteborg för att hälsa på Hanna. Vi var båda ordentligt trötta och smått bakfulla så mötet blev kanske inget mönsterexempel på social interaktion, men det var ändå kul att träffas och jag fick en utmärkt guidad tur genom Göteborgs mer intressanta kvarter. I Haga hittade jag en jättefin ljuskrona i smide. Någon som jag letat efter ett bra tag. Så här blev det:



Ytterligare en bild från lägenheten:



Detta är två ting som skapat mig en del ångest under arbetet med lägenheten. Innedörrarna, som jag köpte i FEL storlek (naturligtvis hade jag redan lämnat tillbaka den hyrda skåpbilen) och fick surra fast den på Fridas minibuss och åka tillbaka med. Jag hävdar fortfarande att detta är Bauhaus fel, men de håller säkert inte med. Byrån i hallen köpte jag begagnad i Motala, men den lånade bilen fick för sig att den skulle bli överhettad när vi kommit halvvägs på motorvägen så vi fick stanna på en mack och leka mekaniker. Efter påfyllning av olja och vatten gick det bättre. Henrik och jag kände oss en smula manliga och skrockade maskulint resten av resan.

När jag insåg igår att jag skulle bli förkyld blev jag så upprörd att jag ställde mig och lagade mat. Färsk pasta med lax, sparris, charlottenlök och kall limesås. Till efterrätt en äggtoddy.

I sommarnatten tassar

Idag har varit musikdag.
Här är resultatet

Den tekniske kocken

Mitt nya liv börjar falla på plats. Innan jag påbörjade min ledighet fantiserade jag om att sitta där och pyssla med mina projekt, gå ner till fiskaffären och köpa lite färsk lax, laga nyttig lunch, kanske simma och göra musik. Jag har upplevt viss frustration över brist på inspiration, men i förrgår tvingade jag bokstavligt talat fram den genom att resonera med mig själv i några timmar och sätta upp konkreta mål. Sedan dess har jag levt ovanstående liv och det är precis lika fantastiskt som jag kunde föreställa mig.



Jag måste verkligen rekommendera en bok: Den tekniske kocken, som jag fick av Camilla efter idogt tjatande om en kokbok som behandlar mat ur ett mer tekniskt perspektiv. Jag har ju alltid varit svag för det mesta som faller under så-funkar-det-genren (ingenjör av naturen, se nedan) och eftersom jag har ett intresse för mat och matlagning blir det liksom alldeles perfekt. I boken kan man t.ex. läsa om varför frusen dill smakar hö, varför en del får huvudvärk av kinamat och att sega råttor faktiskt innehåller kostfiber.

Sky Mall

På många amerikanska inrikesflyg finns tidningen Sky Mall. Den symboliserar på något sätt den amerikanska mentaliteten som vi svenskar så gärna parodiserar, samtidigt som vi hela tiden närmar oss och verkar sträva efter exakt samma sak. Det roliga ligger inte i människans uppfinningsrikedom, utan i att någon faktiskt satt i ett möte (kaffe och bagel) och bestämde sig för att tillverka och sälja de här varorna.


En speciell dammsugare för att ha ihjäl insekter, någon?


Optimal allt-i-ett-möbel för den stressade affärsmannen med trång lägenhet på Manhattan.


Solstol för hundar. Visst ser han ut att vara lite gladare än andra hundar?


Har inte du också önskat dig en huhållsmaskin dedikerad för varmkorv? Soon you will, moahahah (notera namnet "Hot diggity dogger").

Möte på grön linje

Idag hjälpte jag en gammal skrynklig dam på tunnelbanan. Jag räckte henne min hand när hon skulle resa sig och när hon väl kommit ur sätet släppte hon inte. Hon släppte inte och jag släppte inte, så där stod vi, hand i hand utan ord, i en överfull tunnelbanevagn. Två kontinenter, två generationer, och jag kände hur en del av New Yorks historia färdades genom hennes hand, och jag hoppas att hon kände lite av mitt lugn från de småländska skogarna, där mellan 59th och 51st street. Det var en stor upplevelse.


Jag och Anders roade oss med att bygga en liten synth. Olika långa streck av blyerts resulterar i olika toner. Tyvärr visade den sig ganska svår att spela på.


Museum of sex var en av höjdpunkterna. Där fanns detaljerade beskrivningar av olika fetischer och lustmaskiner. Bland annat den här selen, avsedd för cybersex över Internet. Tyvärr nådde den aldrig marknaden.


Alla har vi nån gång undrat var skolbussarna tar vägen på helgerna. Coney island har svaret. Förutom bussarna var Coney island mest en enda röra av pariserhjul, falska leenden och frityrsmet.

Efter Coney island besökte jag Bowery Poetry Club för att se finalen i collage poetry slam. Det var ungefär som slamen hemma i Norrköping. Samma folk, samma publik. Även ämnena var liknande; stirra-inte-på-mig-som-att-jag-vore-ett-objekt-tjejen, fan-ta-kapitalism-och-konsumtion-killen, jag-är-bara-nitton-men-jag-har-mer-livserfarenhet-än-alla-ni-vuxna-för-jag-har-minsann-varit-med-om-hemska-saker-tjejen, osv. Andra återkommande inslag här var även hudfärg och hyllningar till New York.

Gårdagens höjdpunkt var dock sushirestaurangen Hasaki. Fantastiska uppläggningar och otroligt god sushi. Att Mr Hasaki själv stod bakom disken med sitt väderbitna, bistra anlete och blickade ut över restaurangen förhöjde intrycket ytterligare några snäpp.

I en stol på Union street

Jag har en märklig relation till San Francisco. Antingen har staden lurat mig, flörtat med mig genom en serie märkliga omständigheter, händelser och strålande väder eller så är det här jag borde leva. Det är fjärde gången jag besöker staden och varje gång får jag nån märklig känsla av att höra hemma.

På Union Street sitter en skäggig man och röker cigarr på helgerna. How are you today, säger han och vi svarar fine. And how are you? Perfect, strålar han tillbaka och puffar vidare. Dagen innan likaså. Och där nånstans, i höjd med konstutställningen vid Washington Square, bestämmer jag mig för att ge det en chans. Nu måste jag bara stifta bekantskap med amerikanska ambassaden, lära mig fylla i blanketter och hitta nån lämplig arbetsgivare som kan övertyga USA om min förträfflighet. Sen, mina vänner, är det jag som sitter där med en cigarr i min hand i en stol på Union Street, och jag förväntar mig att ni kommer och hälsar på.


I Sonoma vindistrikt växer rankorna i raka rader. I lördags gjorde vi en Sideways och drack vin mest hela dagen.


Dom inga skrupler när det gäller stora portioner av proteiner, fett, salt och socker. Gärna allt på en gång, som här, i äkta Amerikansk frukost. French toast, bacon, lönnsirap med svart kaffe och apelsinjuice. Servitören var dock en smula bakfull och glömde ge mig ett stekt ägg.


Slö söndag och fruktjuice i hippiekvarteren Haight. Där satt jag och Miriam en stund och spanade efter folk i grönt hår och tatueringar. Det gick ganska bra. Jag hittade även en fantastiskt vacker bok om bigfoot i serieaffären giant robot.